Livet med Lija

Vår knasiga papegojkatt i april 2009.

Igår var vi till veterinären med vår katt Mojjen. Han fick dropp och vitaminer eftersom han var väldigt uttorkad av allt kräkande. De tog en massa prover som vi skulle få svar på idag, vilket jag nu fått.

Han lider utav njursvikt, kanske får vi behålla honom ett år, kanske klarar han sig bara ett par månader till.
Alla hans njurvärden var kraftigt förhöjda och dess funktion är nedsatta med 75%. De klarar inte av att rensa bort slaggprodukter och det är därför han kräks.

Det känns för jäkligt rent ut sagt. Han är min/vår ögonsten, den bästa och mest personliga katt man kan tänka sig. Han är väldigt udda och speciell.
Han skulle ju bli gammal hos oss, vara barnens kisse och ha det bra.

Jag har haft honom sedan jag flyttade till egen lägenhet för första gången och det är tio år sedan. Han har alltid varit väldigt fäst vid mig och när vi bodde själva följde han mig överallt som en liten hund. Han sov på min kudde runt min hals.
Han är en riktig människokatt och bryr sig inte särskilt mycket om sina kattkompisar, han vill helst hänga med oss. Han är jättesnäll mot Lija vad hon än ställer till med för hyss emot honom. Det är hennes favoritkatt, de andra två bryr hon sig inte alls mycket om.

Det enda positiva i det hela är att han inte lider, han har inte ont. Så det är inte egoistiskt av oss att ha honom kvar den sista tiden. Han ska få medicin och särskild kost, så får han stanna hos oss så länge han orkar.