Livet med Lija

Lija på kalaset i lördags.

Ja här händer det mycket. I måndags bestämde sig Lija för att det var dags att börja utforska världen på två ben istället för krypandes. Nu går, går och går hon. Långa sträckor emellanåt, från ena änden av lägenheten till den andra. Hon skrattar hela tiden och är så nöjd att hon kommit på det.

När jag ställer ner henne så knallar hon iväg direkt och balansen är det inte något fel på. Vad fort det går! Från några steg i måndags utökades det fort till 30-40 steg dagen efter. Det är verkligen så att de bara ska våga ge sig iväg så kan de.

Det är så sött så det är inte klokt! Vaggar så gulligt i början. Hon kämpar också för att kunna resa sig från huk på golvet rakt upp men det är inte helt enkelt när man är en liten klump. Men hon lyckades igår så det ger sig nog det med.

Babblar en massa och härmar ord hela tiden också. Vokabulären fylls på med nya ord var och varannan dag. Hon berättar hela tiden att alla grejer är hennes, ger oss saker men tar direkt tillbaka och säger tack tack.
Häromdagen sa hon Lija flera gånger, det är viktigt att berätta för oss att det minsann är hennes saker. Det mest använda ordet är nog bebis, det säger hon hela dagarna. Vi tror att hon menar sig själv när hon säger det.

Det är verkligen häftigt med alla framstegen, och att börja gå är stort. Det stämde verkligen som alla säger att rätt vad det är bara händer det!

Lillebror i magen är verkligen helvild, sprattlar mest hela dagarna. Inte som Lija som höll mig vaken om nätterna och var lugn under dagtid. Det är så härligt att känna liv!