Livet med Lija

Ont, ont, ont om tid! Men den förgylls av våra tre små och de är faktiskt bara små en endaste gång så jag klagar inte. Det är bara det att jag vill ju hinna med min älskade blogg men det kommer nog att gå bättre ju större Liiw blir. Det har mestadels bara varit att bära henne som gäller, när hon varit sjuk med mera. Men nu så börjar det gå åt rätt håll.

Lilla tjejen gör framsteg för var dag. Skrattar och snackar hela dagarna, oj vad hon snackar! Hon vänder sig från rygg till mage och vice versa, roterar och snurrar runt. En stark och fysisk tjej som påminner en hel del om Will vad gäller rörelser och framsteg när han var bebis.

Så otroligt mysig bebistid den här gången, kanske för att jag vet att det är sista gången och kanske för att jag bara har Liiw hemma på förmiddagarna och verkligen kan njuta av henne och mysa.

Så vi mår bara bra allihopa. Jag har kommit igång med lite träning och promenerar minst sju kilometer varje morgon med Terese som också är hemma mammaledig. Vi lämnar på dagis och sedan sticker vi iväg på vår runda som tar en en dryg timme. Så skönt att starta dagen på det viset, man får massor av energi till resten av dagen.

Jag köpte ett par Easy tones för ett tag sedan och satan vad jobbiga de är att gå i! Man känner verkligen att de ger resultat.

Jag lovar att återkomma alldeles snart igen, ska bara hitta tiden och ett stycke kamerasladd.....