Livet med Lija

Stackars, stackars lillgumman. Hon har haft magknip och inte kunnat sova en minut på hela dagen. Hon vaknar utav att det kniper och gör ont som bara den. Det enda hon vill göra är att bli buren och vaggad av mamma. Det verkar vara det enda som underlättar och gör det lite uthärdligt.
 Det är tydligen så att dropparna som vi börjat med kan göra det hela lite värre till en början innan dom börjar ge effekt ungefär efter en vecka. Det verkar absolut som att så är fallet. Fy vad det värker i mammahjärtat när man inte kan förklara och säga att det är för ditt eget bästa och att det kommer att bli bra snart. Jag gissar att det inte är sista gången man får den känslan som mamma, att känna sig otillräcklig och maktlös.
 Nu halvslumrar hon i min famn tills nästa gång det kommer ett knip. Hoppas att det ger sig litegranna snart eller att hon åtminstone får sova en liten stund för nu är hon helt utmattad. Jag ska pröva att lägga mig med henne i sängen en stund, eftersom att det är hennes favoritplats så kanske hon kan slappna av lite där.