Livet med Lija

Felet är Mojjen, katten, som skulle med barnen till dagis imorse. Knasig katt det där, han brukar försöka följa med oss till affären också.

Båda barnen vill gärna gå själva till dagis så vi försöker vara ute i god tid på morgonen för att de ska kunna göra det och slippa alla stressmoment. Ganska mysigt faktiskt.

Igår fixade jag klart i deras pysselhörna och det blev stående ovationer ifrån Lija när hon kom hem ifrån dagis. De invigde den direkt och klippte, klistrade och pärlade. Jag är så nöjd! Skönt att få en plats för alla pysselprylar samt att ha en yta att lägga pussel och leka på. De står ju gärna och leker och då är det bra med en bänk i deras höjd. Will kör med bilar och man kan göra tågbana där osv.



Bus i buskarna på väg till dagis.



Voila!



WOOOW, utbrast Lija och invigde grejerna och platsen direkt.



Till sist så spårade det ur och blev laglöst....

Polarn & Pyrets kollektioner har inte imponerat på mig på länge men när man kommer till vissa saker så är PoP alltid PoP. Till exempel deras strumpor som är helt outstanding. Will har ärvt Lijas och bebis kommer att kunna ärva dom till och med. Halkpluttarna är fortfarande klistriga och de ser fräscha ut. Grym kvalitè!!

Lija behövde en jacka och efter att ha haft Molos softshelljackor ett tag så fick det bli en skaljacka ifrån PoP. Den kommer nog att fungera som en tunnare vinterjacka tillsammans med en windstopper när vi åker bil till exempel. Hon kommer att kunna ha den i vår också.

Will fick den coola mössan i denim till vintern innan den tar slut.

Över en timme på morgonen har spenderats hos distriktssköterskan för att mäta mina ben. Det ska specialbeställas strumpor och det var inte lite mått som skulle tas. Hur jag sedan ska få på mig dessa om en månad eller två återstår att se. Jag får skaffa påkläderska;)

Barnen var pigga och glada imorse, Lija var lite extra glad eftersom jag hade lovat att hon skulle få cykla till dagis. Hon var så nöjd och berättade att hon minsann är en stor tjej som fick cykla till dagis. Hon har ju sett att en del lite äldre flickor gör det och parkerar sina cyklar utanför dagis. Så dagen kunde inte ha startat bättre för hennes del.

N och jag höll på och fixade i deras lekrum hela kvällen igår. Vi gör en liten pyssel/skrivbordshörna till dom och det blir hur bra som helst. Idag återstår att piffa och pimpa med lådor och grejer. Lija sa bara WOOOOW när hon kom ner imorse och satte sig direkt på sin plats och började klippa och greja. Jag gissar att det om möjligt blir ett ännu större WOOOOW när hon kommer hem idag...

Vår lägenhet är byggd i etage och i tvrummet är takhöjden som högst nästan fem meter. Vi har inte hittat någon lampa som riktigt passat in där. Men efter lite knep och knåp så satte vi ihop tre stora lampskärmar i kopparlikt material från IKEA. Det blev faktiskt supermysigt och ett ganska oväntat materialval då allt i övrigt går i svart/vitt/grått och silver hemma. Men det blev en häftig detalj.

Pappa, Lija och Lussan på fredagens ridlektion som innehöll nyttiga balansövningar.

Nu är vi halvvägs (och lite till) i graviditeten och jag börjar bli aningen rultig och kanske inte allt för smidig så nu får N ta över kutandet på fredagar.

Jag har en hel del problem med mina ben denna graviditet tyvärr. Kraftiga åderbråck samt risk för att det bildas proppar så det kommer att bli 20 tuffa och långa veckor för att citera läkaren.
Han har även undersökt möjligheten till att operera dessa nu samt kontaktat flertalet kärlkirurger men det är ingen som vill göra det så länge jag är gravid. Lite som att välja mellan pest eller kolera, för mycket risker under en pågående graviditet. Så som det ser ut just nu så ska det behandlas mekaniskt så gott det går.

Imorgon har jag tid för att mäta ut samt specialbeställa strumpor som går ända upp i ljumskarna. Om det hjälper eller inte visar sig. För övrigt är det högläge samt så lite belastning som möjligt som gäller, inte så värst skoj i ärlighetens namn.

Barnen mår prima, Will sprang glatt in på dagis idag och när han fick syn på sin vapendragare Lucas så ställde han sig och skrattade glatt och pekade på honom. Det blir bra det här till slut!

Vi håller på med ett litet projekt i barnens rum. Jag vill göra om och bygga en liten "pysselhörna", mestadels till fröken så att hon får sitta ifred och greja, pärla, måla, klippa och klistra. Ett skrivbord, belysning samt hyllor där Will inte kommer åt hennes småprylar. Vi får se hur långt jag kommer under dagen.

I kapprummet på Wills avdelning så har de en typ anslagstavla där varje barn har sin egen ruta. Där sätter de upp till exempel dagens konstverk och berättar hur de har gjort. Idag möttes jag av detta. Himla roligt initiativ av personalen och kul för oss föräldrar att få en inblick.

Will hade betett sig precis så som vi ser honom framför oss med papperslappar och grejer. Så det var inga omskrivningar och försköningar av pedagogerna direkt;) Myror i brallan för jämnan!

Äntligen kom den lilla brevlådan till barnen upp efter att jag "hittade" på den i ett skåp. Will har kommit på att det är en utmärkt gömma för alla hans älskade nappar.

Barnen är på dagis, lämningen utav Will går mycket, mycket bättre denna vecka. Han är lite kinkig men sticker in och leker efter en liten stund. Igår när jag kom och hämtade honom så lekte han för fullt med sin kompis Lucas, de kommer att bli ett riktigt radarpar...

Lija stormtrivs och pratar om kompisar och fröknar huller om buller. Hon har skaffat sig en favoritfröken som hon pratar mycket om, Liz. Underbart att de trivs.

Nu ska jag försöka hinna med allt som ska hinnas med innan det är dags att hämta Will tidigare på dagis för 1,5års kontroll och vaccination.

Fina, stora Lija<3

Måndag morgon och tokförkyld. Idag är jag otroligt tacksam över att ha möjligheten att kurera mig medans barnen är på dagis. Tidigare har man kört på som en galning trots feber eller magsjuka utan avlastning. Skönt att kunna kura under täcket framför tvn med en kopp te.

Vi har haft en lugn och mysig helg. Cyklat, busat och vart ute i det fina vädret. I fredags var det ju ridning och det var uteritt i skogen. Superkul tyckte Lija såklart, mindre kul tyckte mamma att det var att kuta i lervälling i skogen med magen i vädret, haha! Snart är det pappas tur att kuta tror jag...

Halvvägs i graviditeten, känner mig inte så "väldigt gravid" trots en stor mage. Plus två kilo hittills så jag kanske slipper lägga på mig 27 kilo som jag gjorde med Lija.
Jag ska till läkaren imorgon angående en del krämpor som jag tänkte berätta vidare om då.

En kopp te och Malou på tvn borde göra susen!



Klätterapor!



Lyckliga barn efter hämtning på dagis i fredags. De var så glada att se varandra så det blev en massa glädjebrottning på gräset på väg hem. Snacka om balsam för själen!



Chips och filmmys i soffan i fredags kväll. När Lija är sugen på något gott så säger hon: Mamma, kom så myyyser vi! Så släpar hon med mig till soffan.



Barnen har dukat till pappa i sitt rum. Det serverades klubbor (???) ur kastrullen tydligen..

Bilder ifrån förra fredagens ridlektion när Lija red Lussan. Titta vad fin Lussan är med rosa schabrak och rosa benskydd.

Härligt med fredagar som idag innebär först dagis och sedan ridlektion. Ett perfekt avslut på veckan och start på helgen. Lija var överlycklig när jag lämnade henne på dagis och berättade hur hennes dag skulle se ut. Det tror jag de!

Lämning med Lija var inga problem, de skulle ut i solen på gården direkt så Lija tog jämnåriga Saga i hand och ställde sig i ledet.
Will blev som vanligt ledsen men de skulle också ut så han blir nog snart glad.

Han var så rolig igår på dagis. Efter lunch så har han så bråttom iväg, så även denna gång. Men inte för att leka, nejdå, han gick och la sig på sin madrass i vilrummet. La armarna efter sidorna och somnade. Skrutt, han vet vad han vill den lille busen.

Jag fick beröm imorse också för att barnen har så funktionella och fina kläder. Då blir man glad när man letat, fixat och tänkt till:)



Will på läktaren i ridhuset, undrar om pappa har något kul i sin väska...



...jag tycker nog att jag ser något spännande där nere....



AHA! Bbbaaappp:)

Tokungar på väg hem ifrån dagis. Lija är en jycke om ni nu inte skulle se det. Efter dagis så tar vi det lugnt hem, Will ska oftast kuta hela vägen hem och kommer bara om jag ber Lija ropa på honom. Iiiiiiiii!!!! Vrålar hon.

Igår var det den tionde och "sista" inskolningsdagen. För Will fortsätter inskolningen veckan ut men han är själv där fast jag är tillgänglig.

Lija hade haft en toppendag igår. De hade pysslat och målat och Lija hade färg i hela håret så jag är övertygad om att hon haft kul. Hon hade lurat en stund på dagis och sedan ätit mellis med de andra.
När jag kom för att hämta henne så var hon däremot väldigt upprörd. Precis innan jag kom så hade ett annat barns mamma varit där för att hämta sin flicka. Den flickan hade tydligen en likadan fleecejacka som Lija och den tog hon på sig när hon skulle hem. Lija blev så upprörd och kunde inte förstå varför flickan skulle ta hennes jacka och gå hem.
Fröken visste inte då att Lija har en precis likadan så hon kunde för allt i världen inte förstå varför Lija blev så ledsen. Mitt i tumultet kom jag som tur var, Lija panikgrät och var så ledsen. Kanske gick tankarna som så att varför tar den flickan MIN jacka och går hem? Ska inte jag ha min jacka och gå hem?? Skruttan, det kändes iallafall himla bra att jag kom just då och kunde lösa situationen.

Will var ute på gården, glad i hågen och lekte när jag kom och hämtade honom. Han somnade vid vilan och hann sova två (!!) timmar när de väckte honom för mellis. Han hade varit mer självständig igår och lekt en hel del själv.
En tanke är att han är lite småhungrig på förmiddagen och därför blir lite kinkig. Vid halv tio har de ju fruktstund på dagis men Will äter inte frukt så det kan nog hända att han får en liten blodsockerdipp då. Vi ska se hur vi kan lösa det. Hemma har han ju fått något annat innan lunch.

Summa summarum så var det en bra dag för båda barnen. Härligt att hämta hem två glada barn och leka ute i solen en timme innan middag.

Idag ska de vara där till klockan tre, lite flex där på Will beroende på humör men jag tror det ska gå bra.

Igår var den näst sista inskolningsdagen, inte för Will kanske men garanterat för Lija. Inga konstigheter med Lija, hon hade dock INTE ätit fiskbullarna som jag nästan visste helt säkert så det var en ganska så hungrig men glad tjej som jag hämtade vid tre.

Hon hade somnat vid vila och sovit en dryg timme. Pigg och glad men inga problem att natta på kvällen. Hon verkar väldigt tillfreds och trygg i allt det nya.

Will var ledsen så fort jag öppnade dörren till hans avdelning. Vi har sagt att vi gör plågan kort och säger hejdå redan i kapprummet och "hans" fröken tar över. Han slutar nästan omedelbart när jag har gått enligt personalen men det är klart att det känns. Jag får koncentrera mig för att stå på mig och inte reagera instinktivt så att han blir osäker. Dagarna går bättre och bättre för honom, igår hade han också ätit dåligt och han kan bli ganska kinkig då men han var glad när jag hämtade honom och gick (läs sprang) "hela" vägen hem. Alldeles överlycklig plutten!

Däremot sover han ganska illa om nätterna nu. Han drömmer mycket, både mardrömmar och trevliga drömmar vad det verkar. Han vill gärna upp i min säng och kramas, vilket han får såklart. Han behöver den extra närheten och tryggheten nu i och med allt det nya.

Lija roar sig med pilkastning, som Pippi, hos gammelmonne.

Igår var det då inskolningsdag nummer åtta av tio som det ser ut nu. Lija lämnades utan problem, hade ätit bra men inte somnat vid vila, som vanligt. De hade varit ute i ösregnet och det hade varit väldigt poppis. När jag hämtade henne vid ett så satt hon och målade med tuschpennor med ett par lite större flickor och såg så glad och nöjd ut.

Hon hade lite frågor när jag kom, jag hörde på henne att hon hade funderat en del. Hon upprepade flera gånger att mamma hämtar Lija, visst? I dom banorna gick frågorna så jag förstod att hon klurat lite. Idag var jag noga med att berätta när jag skulle komma och vad hon skulle hinna göra. Duktiga lilla skruttan <3

Will var ledsen vid lämning men som vanligt så gav det sig fort. När jag kom och hämtade honom så satt han så fint vid matbordet och bubblade med de andra. Han blev först ledsen när jag kom och jag förstod sedan att det var för att han är van vid att det är pappa som hämtar för direkt så frågade han efter honom.

Han var noga med att vinka till alla innan vi gick och en av tjejerna kunde han redan namnet på och sa hejdå till henne.

Han verkar trivas men behöver fortfarande lite mer tid. Så fort jag hämtat honom så sprang han och hämtade jacka och skor och tjatade om att jackan skulle på och sedan pep han fort ut genom dörren och babblade hela vägen hem. Han pratar en hel del nu och det är många rena ord. Han är väldigt duktig på att härma och det kommer nog snart att forsa ur munnen på honom.

Idag ska han pröva att vila för första gången, fortsättning följer....

Till Lija blev det en Geggamojamössa samt en velourklänning med sydd omlott ifrån Liandlo. Det är det första plagget jag köper ifrån Liandlo och jag är mer än nöjd. Superhärlig och bra priser!

Dagisstarten innebär helt klart att garderoberna behöver fyllas på med lekvänliga kläder. Ytterkläder är jag hyfsat på det klara med, tills det är dags för vinterkläder.

Kastar ut en fråga till er där ute med erfarenhet - fodrade gummistövlar eller någon slags allvädersstövel till exempel Vincents?
Att jag funderar är för att båda barnen har ofodrade gummistövlar samt goretexhöstkängor. Dagispersonalen lovordar fodrade gummistövlar men dels tycker jag att Will har svårt att gå i dom och dels tror jag att det blir lite överkurs när de har stövlar samt vattentäta goretexkängor. Vad säger ni?



Will fick också pröva ett nytt märke, Ebbe. Samma sak där, underbar, ekologisk bomull. Möjligen något små i storlekarna. Den blå hajmössan kommer ifrån Maxomorra.

Suddig bild men jag smygfotar genom fönstret ifrån personalrummet. Lija premiärhåller repet när de gick till skogen härom dagen.

Jag får ta det i ordning för jag vill gärna ha med alla inskolningens dagar här. Dag sex och sju gick väldigt bra för Lija, hon åt lunch där och hade ätit bra. Hon har haft en liten "låsning" med att gå på toa där men det har släppt nu och totalt har det bara blivit en olycka på dagis och det är ju nästan lika med noll tycker jag. I fredags fick hon prova att vila där. Hon hade legat stilla och lyssnat på saga och slappat lite men när de större barnen sedan gick ut från vilrummet så fick hon följa med och bygga smålego istället.

Jag tror inte att hon kommer att vila där eftersom att hon inte har gjort det hemma sedan ett halvår tillbaka. Somnar hon så gör det inte heller något men vill hon upp och leka så får hon göra det.
Idag ska jag hämta henne vid klockan ett om hon inte har somnat under vilan.

Det går framåt för Will men han är ledsen vid lämning. Jag har ringt när jag har kommit hem och då, efter cirka fem minuter, så är han uppe och leker och "gapar" på de andra barnen. Så det är små framsteg varje dag. I fredags satt han så fint vid bordet och åt lunch när vi kom och hämtade honom. Dagen innan hade både tallrik och glas åkt all världens väg.
Jag hämtar honom redan efter lunch idag så får han prova att vila där imorgon. Sakta men säkert är nog rätt recept vad gäller inskolningen och för att de ska känna sig trygga där.



Glasspaus hos gammelmonne (som Lija säger) i helgen.

Jaaaa!!!! Vad kul att åka koja till dagis mamma!!!

Den fjärde och femte inskolningsdagen är nu förbi. Lija har klarat dessa med bravur och det känns så jäkla bra rent ut sagt. Hon är så duktig, så duktig och har överraskat oss rejält på många sätt. Både igår och idag lämnade jag henne och befann mig i personalrummet de timmar vi var där.
Idag var hon med och åt lunch för första gången. Så värst mycket äta blev det inte för det var såklart fullt upp med allt nytt men det hade gått så bra.

Lija sitter med fröken samt fem grabbar i fyra femårs åldern vid lunch. Idag hade pojkarna varit lite livliga för hennes smak när de skulle äta så hon hade lutat sig fram över bordet och rytit TYST åt honom. Fröken skrattade gott när hon berättade det för mig och jag blev så förvånad. Hon är van vid att lillebrorsan är lite för busig vid matbordet.

Efter idag så haglade superlativen och nyheterna över oss. Hon är framåt och självgående, tar initiativ och är väldigt delaktig och deltagande i alla aktiviteter, glad och sprallig. Lite tvärtemot som de flesta uppfattar Lija skulle jag säga. Hon verkar stormtrivas och är alldeles uppspelt och lycklig när jag hämtar henne.
Men sedan tycker hon också att det är himla skönt att gå hem och varva ner litegrann, idag somnade hon också hemma i soffan för första gången på väldigt länge....

Hon har snappat upp alla fröknarnas namn och ropar på dom och springer och tar dom i hand och visar vad hon vill göra. Duktiga Lija!! Otroligt stolt blir man!

Så lille Will då. Han är superglad när N och han kommer fram till dagis och han kutar in och börjar leka. Men han ser till att ha stenkoll på vart pappa är hela tiden, för han har förstått nu att pappa kommer att lämna honom efter ett tag. Idag gick N iväg en dryg timme. Han skrek så han skakade och var INTE alls nöjd med det. Efter ett tag hade det lossnat, mycket tack vare en tvestjärt som hade letat sig in på avdelningen och avledde honom.
Det går bra för Will med, så fort han lugnat sig och börjat leka. Han är envis som en åsna och blir så arg bara. Men det är inte så att han går runt och är ledsen till dess att pappa kommer tillbaka utan det ger sig efter en stund.
Han är ju liten, har separationsångest främst ifrån mig och han känner att det är förändringar på gång. Så fort allting blir en vana för honom så tror och hoppas jag att han kommer att känna sig trygg i att vara där utan oss.

Hemma går han numer också och lurpassar på oss och ser till så att ingen ska försvinna. Men det kommer att släppa, han gör framsteg varje dag och det får ta den tid det tar, det är ingen ide att stressa fram något för det blir inte bra. Tar det tre veckor eller fyra för att få honom att känna sig trygg så får det göra det.



Märklig lek här hemma, som alltid, mycket tok;) Will kör tåget som Lija har fäst hopprepet i och knytit fast sin mjukishund Pricken i. Sedan gapskrattar de åt Pricken som far fram där bak när Will sätter fart.

Ultraljudet gick jättebra, vi blev framflyttade några dagar till och det nya definitiva datumet är den 9/2-12. Allt såg finfint ut och bebis har lååånga ben sa barnmorskan. Så nu går h*n under arbetsnamnet giraffen. Underbart att få en liten tjuvkik in i magen. Det blev himla bra bilder denna gång, en riktig närbild på ansiktet och stå sträcker h*n fram lilla handen emot kameran <3

Bilde tagna i motljus men man ser vad de pysslar med.

Nicke bakade majstorillabröd med barnen till middagen igår som blev kycklingfajitas. Will får ha napp i munnen när det är bakning eller matlagning annars hade han käkat sig mätt innan middagen kan jag säga.

Tredje inskolningsdagen är avverkad. Lija klarade den galant och jag kunde utan problem gå ifrån och sätta mig och häcka i personalrummet i en halvtimme. SKÖNT, jag hade nog inte väntat mig att det skulle gå så bra som det gjorde. Lyckan var gjord när ett par äldre flickor plockade fram saxar, pennor och papper och satte igång och pysslade.

Will hade det lite kämpigare idag. Han sov illa inatt och är lite förkyld så han blev trött ganska omgående på dagis och ville inte alls sitta stilla vid samlingen och efter det så var han om möjligt på ännu sämre humör. Han var med ute på gården och klarade av de timmar vi var där men N kunde inte gå ifrån ens en liten stuns idag som var planen. Men det får ta tid och jag vet att det hade fungerat om han hade varit helt hundra.

Nu vilar Will och Lija och jag myser i soffan innan det är dags att åka till Uppsala.

Lija pysslar på öppna föskolan här om veckan.

Will vaknade vid halv sju, klockan sju kapitulerade jag och klev upp. Då hade han lyckats väcka tröttmössan Lija också.

Han verkar piggare idag också så det blir en tredje inskolningsdag för honom också fast han kommer nog bli trött ganska fort efter denna arla morgon.

Nu är det soffmys med välling och barntv. Will klättrar på Lija och försöker få igång henne att busa, men hon är som mamma och vill vakna långsamt;)

Efter inskolningen åker vi till Uppsala för det andra ultraljudet, jag är allt lite nervös... Vi hörs kanske ikväll!

Igår var det 1 årsjubileum på ridskolan som Lija går på. Det var uppvisningar, tipspromenad och ponnyridning. Planen var att Will äntligen skulle våga sig upp på en kuse. Det visade sig att han var varm i kläderna nu efter alla gånger i stallet den senaste tiden. Han skrattade gott uppe på Lussans rygg och vägrade hålla i sig utan satt coolt och avslappnat med händerna på höfterna och gungade med som en cowboy.

Han var nog stolt och glad över att han vågade, en händelserik 1,5 års dag!

Will har hostat i princip hela natten och väckt mig och Lija om vartannat så idag är en lugn dag. Vi får se hur det blir för honom imorgon, om han är tillräckligt pigg för att orka med sin tredje inskolningsdag eller inte.

Imorgon bär det av till Uppsala också för ultraljud, kanske går det att se om det är en liten lillasyster eller lillebror som bor i min mage.... Jag är övertygad om att det är en liten brorsa, det är verkligen en pojkmage även denna gång. En kanonkula, lågt och rakt ut.



Här intog vi vårt fika till barnens förtjusning.



Lejon är inte läskiga mamma!



Men Will var (som ni kanske ser) något skeptisk till de uppstoppade djuren.



Tipspromenad runt hagar och stall. Lija kunde nästan alla barnanpassade hästfrågorna:) Jag med min "lilla" kanonkula, vart ska detta sluta;)



Lija valde att rida på Sunrise som brukar gå med i hennes ridgrupp på fredagar.

Igår eftermiddag var det dags för ridlektion nummer tre. Den innehöll bland annat balansträning och de fick båda skritta och trava över bommar ståendes i lätt sits. Lija klarade det bra och balansen blir bättre och bättre. Hon försöker lyssna på fröken och hennes instruktioner och hon snappar upp mycket varje gång.

Hon har ju haft Lilla Lova de två tidigare gångerna men idag fick hon en lite större ponny som heter Lussan. Variation förnöjer men hon sneglade flera gånger under lektionens gång på "sin" Lova.

Idag ska vi också till stallet. De har 1 årsjubileum där med ponnyridning, uppvisningar och annat skoj. Vi har som förhoppning att Will ska våga sig upp på en liten ponny kanske. Han gjorde framsteg igår och klappade stallets största häst Pigge.

Wills hyllor på dagis, passande med den lilla listiga räven där;)

Så var då dag två på inskolningen till ända. Idag gick jag med Will för Lija ville att pappa skulle se hur hon har det. De tvar nog inte det bästa alernativet men det handlade bara om en timme idag. När N gick med Will så brydde han sig inte särskilt om honom men idag när jag var med så ville han gärna vara med mig och klänga lite. Så N får ta honom i fortsättningen.

Men i det stora hela så går inskolningen suveränt bra. För Lija släppte det ytterligare lite idag och N kunde lämna henne en kort stund utan problem.

Idag var de ute med de andra grupperna på gården och lekte. Brandbilen kom besök och det var lite spännande.

Precis som igår så var det ingen av barnen som ville gå hem. Lija fick se att de hade dukat matborden och att alla barnen skulle äta och det ville ju hon också göra så då blev det lite gråt. Men jag berättade att nästa vecka ska hon också göra det och det svaret nöjde hon sig med till slut.

Nu slappar vi lite med en film innan det är dags att åka till stallet och ridlektion. Fullspäckad dag för fröken och jag kan lova att hon är nöjd med dagens schema!



Redo för dagis!

Målarmästaren har varit i farten igen....Så här slutar det alltid när han ska måla. Han målar sig själv, käkar färg, käkar pensel och dricker målarvattnet. Men kul är det så länge det varar:)

Idag drog allvaret igång, första inskolningsdagen på dagis för båda två. N gick med Will och som väntat så sprang han in och röjde järnet och utforskade alla rummen. Efter ett tag hade han klarat av allt som fanns att göra inne och ville ut på gården där han fortsatte cykla och leka. Det ser inte ut att bli några som helst problem som vi trodde.

Lija var lite spänd innan men tyckte att det skulle bli hur kul som helst och det blev det också. Hon satt med mig första kvarten kanske, läste av, kollade in och försökte få ett grepp om situationen. Efter ett tag lossnade allt och hon började leka med en jämngammal tjej och bjöd fröken på mat. Det förflöt som väntat där också och allt känns jättebra till min lättnad.

Det var förberett för barnen och en fröken ägnade våra barn all sin tid och uppmärksamhet medans vi var där. Väl bemötta och en bra känsla med oss hem, det kan väl inte bli bättre!