Livet med Lija

Det fungerar verkligen inte att lägga upp bilder ikväll och jag som laddat så. Men nu ger jag upp...


Jag har varit urkass på att blogga. Men till mitt försvar - två barn tar tid. Mycket tid. Den ena i trotsåldern och den andra är frustrerad som få och vill stå, gå, hoppa, springa. Ja allt det där.

Imorgon är det dags för återbesök med Lija på UAS med överläkaren där som diagnostiserade hennes celiaki. Vet inte exakt vad besöket innebär men det visar sig imorgon.

Vi har satt i Lijas åkpåse från 7 a.m, den är outstanding. Will ska få en likdan fast i silver tror jag.

Veckan har innehållit en febrig Lija bland annat. Feber, närmare 41 grader men inget sjuk alls i övrigt? Jaja, nu mår hon bättre. Men det är slitigt med sjuka barn så det har inte funnits så mycket tid över.

Knappa två veckor kvar tills vi har en tvååring här hemma. Det känns så overkligt och jag tycker faktiskt att det känns som igår vi låg på BB med vår första guldklump. Att vi nu har två känns ännu mer overkligt men det är tveklöst det bästa som hänt mig. Nu är de i så rolig ålder båda två. Lija bubblar som bara den och Will kämpar för att stå och ta sig framåt.

De har börjat leka mer och mer tillsammans och ibland kan de faktiskt hålla på ett bra tag inne på sitt lekrum utan att jag sitter exakt bredvid. Då får jag glädjetårar i ögonen tycker att allt slit med två barn tätt inte är någon match alls. För att sekunden efter handskas med tvåårstrots alà tonåring....

Fullspäckad vecka som kommer, förberedelser inför kalasen, bvc, öppna förskolan med mera - som vanligt med andra ord.



I den ena änden...



...och i den andra. Lilla Jönssonligan samarbetar.



Som slutade med att Will, till sin lycka, var alldeles invirad i toapapper.

Tyvärr var det svårt att fota i kyrkan för det blev motljus.

...så var ytterligare en helg till ända. Men mycket kul har vi hunnit med även denna helg så det har varit toppen. I lördags var det dans och Lija hängde med riktigt bra denna gång och känner igen rörelserna och låtarna, kul!

På eftermiddagen fick vi mommobesök som var väldigt uppskattat utav Lija. Någon som bara brydde sig om henne och gav henne full uppmärksamhet i flera timmar. Mommo, mommo tjatar Lija om nu och så säger hon en till. Hon vill alltså att hon ska komma hit igen. Mys!

Idag var vi på Lennoxs fina dop som var så lyckat. Det var så fint ordnat och Camilla hade verkligen tänkt på Lija och ordnat allt åt henne så att hon inte skulle känna sig utanför (jag pratar om Lijas gluten). Sådant värmer verkligen för det är inte så vanligt att folk tänker på det faktiskt.

Barnen hade urkul och Will for runt i Lennoxs gåstol och trivdes som vanligt bland mycket folk.



Lija och Othilia ser ut som om de är på kafferep och de kan man nästan säga för Othilia drack te.



Dagens huvudperson, Lennox, tar igen sig efter kyrkan.

Vi picknickade i höstsolen med Camilla, Frallan och grabbarna idag.

Ja det skulle ju såklart ha vart en bild på Will här in action, men det har jag inte lyckats med ännu.
Men som rubriken lyder så kryper den lille rackaren nu och han gör mig minst sagt gråhårig. Lija var en skön mjukstart kan jag säga, Will är överallt, högt och lågt. Han river ut porslin, öppnar lådor, rotar i soporna, stoppar precis allt han kommer över i munnen. Med Lija kunde vi till och med, och kan fortfarande, ha ljus och ömtåliga saker framme. Nu är det helt kört med de, så det är bara att plocka undan och barnsäkra hela hemmet.

Ja han har energi den här mannen och är aktiv så jag har aldrig sett något liknande. Han är tung, väger över nio kilo, men det syns inte. Han är helt enkelt bara ett litet muskelpaket. Det går knappt att bära honom utan sele för han kastar sig åt alla håll och kanter och ska utforska allt.

Det är så häftigt att de är så olika redan nu. De är alldeles underbara på sina egna sätt.

Trädkramare eller klättrar som apan som hon själv sa när detta kort togs. Ja apan klättrar ju i träd så hon blir förbannad när inte hon kan göra likadant.

Lång dag idag som startade med öppna som vanligt. Ensam med barnen på kvällen så det har varit en hel del att stå i men mest mys.

Det har hänt mycket med Will den senaste veckan. Han tar sig dit han ska genom att dra sig fram med armarna, som en mask. Han står och går längs med möbler. Det är så kul men krävande. Kommer ihåg precis hur det var med Lija just månaderna innan hon började gå. De är så frustrerade över att inte kunna ge utlopp för sin energi och att inte kunna ta sig dit dom vill. Snart Will, snart...

Imorgon väntar vi mormorbesök, vi brukar alltid prata med Lija om vad som ska hända dagen efter innan hon somnar. Så ikväll har det tjatats om Mommo. Mys!

Dagens kalasbarn som firades, Othilia två år.

Långpromenad - kalas - långpromenad - handla - lämna över barn - tränat body step - kastat i mig mat - badat barn - nattat barn - duschat - förberett lunch tills imorgon så det flyter - diskat och plockat och NUUUU så kallad egentid i soffan.

Ja så kan man sammanfatta vår dag, men det är härligt med många järn i elden.



Lija, Wincent och Camilla leker i Othilias fina rum.



Othilia, Lennox och Wincent.



Will provar på att pussla.



Lennox gillade läget.



Camilla, Wincent och Lija.



Will provade Hedvigs elektriska gunga.

Bilder: Oii barnkläder

Nej pippi på pingviner har jag aldrig haft men man får ju lätt det när man ser Mini Rodinis härliga pingvintröjor hos Oii barnkläder.

Den härliga farfarsmodellen med pingvintryck finns även i grönt till Will så kan de matcha varandra.
Mini Rodini står inte bara för coola print utan kvalitèn är också helt underbar.

Emilia fyllde två år i lördags och vi var bjudna på kalas.

Full fart hela helgen, roligt. Men så ska man försöka hinna allt som man inte har hunnit med här hemma under veckan och det är inte helt enkelt när man samtidigt ska ta hand om barnen.

En fullspäckad vecka väntar oss också och kalas på löpande band. Imorgon ska vi fira Othilia som också precis fyllt två. Till veckan kommer också barnens mormor och hälsar på och min kompis Ida en annan dag.



Födelsedagsbarnet i egen hög person till höger i sjömansklänning.



Will stormtrivdes med alla barn och leksaker runt omkring.



Obligatorisk fiskedamm när det är kalas.

Syskonkärlek på hög nivå.

Lija älskar Will och Will älskar Lija, hon är hans stora idol. Hon är världens bästa storasyster, frågar efter honom så fort hon vaknar, hjälper honom med allt, förser honom med leksaker, ja hon öser kärlek över honom . Ett barn för mig är ett mysterium - detta är livets krydda.

Mina barn leker faktiskt med varandra! Ibland fem minuter och ibland kan jag komma in och då kan Lija sitta och läsa för Will eller så visar hon honom saker. Kärlek! Det är det här man har väntat och längtat efter.

Idag firar vi tvåårig bröllopsdag och elva år tillsammans, de ni, det går inte av för hackor;)
Motgångar och medgångar har det varit såklart men nu kan jag verkligen säga att vi lever i harmoni och symbios. Två underbara, friska barn som förgyller våra dagar gör inte något till det sämre direkt.

Det skulle nog kunna slita en hel del på förhållandet med två barn så tätt men jag tycker uppriktigt inte att det gör de. Vi är så samspelta och strävar åt samma håll, det är liksom bara barnens bästa som gäller. Då fungerar det. Man kan nog inte ens tänka egentid eller bli stressad av utebliven sådan utan man får bli glad om man lyckas få det. Det är ett bra recept för att få förhållandet att hålla. Tids nog finns det tid över till varandra.

Pyssel och myshelg här hemma förutom ett par incidenter som jag inte går närmre in på här, de som känner oss vet ändå;)
Lijas sovrum är nästintill helt klart, lite småfix kvar innan det är dags för inflyttning.

Will har fått två små risgryn i underkäken, äter numer välling morgon och kväll samt lunch. Det går framåt och han börjar bli stora killen. Snart inte min lilla bebis längre.



Will hittar man lite överallt nuförtiden om man lägger ner honom. Han rullar, ålar o kravlar dit han ska.



Lija älskar att måla och pyssla.



Detalj i lekrummet, tyg under madrasserna på loftsängen.



Vår dotter är ju som bekant besatt utav Nicke Nyfiken, ja apor överlag och så grodor då. Häromdagen kom hon gående som en apa med armarna runt benen liksom och ropade mamma titta! Jag frågade vad hon pysslade med och hon berättade. Jag höll på att vika mig dubbel. Härom natten när N skulle lägga över henne i hennes säng så ropade hon i sömnen - AAAPPPA! Haha hon drömmer uppenbarligen om aprackarn också.