Livet med Lija

En alldeles nyfödd Lija med el tagen pappa på Neonatal.



Hittade denna lista här och kände mig manad att göra den då jag ännu ej publicerat någon fölossningsberättelse.

Graviditeten

*Vilka var dina favorit kläder? Tights/strumpbyxor, klänningar och tunikor samt två koftor från Polarn & Pyret och långa linnen från Gina Tricot.
*Vad var din/dina favorit rätter?  Innan jag visste om graviditeten fick jag cravings efter nudlar!? Under graviditeten var det frukt och grönsaker .
*Vad var dina/din favorit dryck? Definitivt färskpressad juice.
*Vad tyckte du inte om?  Kunde absolut inte dricka kaffe som jag älskade innan.
*Var det någon favorit rätt som ändrades? Nej
*Vad var du mest sugen på? Frukt och grönsaker. Broccoli och äpplen, äpplen och återigen äpplen.
*Hade du halsbränna? Litegranna tidigt typ vecka 10-12.
*Hade du foglossning? Nej
*Hade du sammandragningar? Ja ganska mycket redan tidigt i graviditeten.
*Mådde du illa? Nej tack och lov inte.
*Vilken sovställning var bäst? På sidan.

*När var din BF dag? 4/11 - 09

*Gick du över tiden? Nej kan man inte säga hon föddes på morgonen den 5/11.
*Hur mycket gick du upp i vikt? 20 kilo från inskrivningen till förlossningsdagen, men totalt kanske 25.
*Hade du mycket vätska i kroppen? Otroligt mycket. Var väldigt svullen i benen och fötterna och kunde ett tag inte gå på ena foten. En nerv kom i kläm.
*Hur var ditt psyke? Kunde nog inte ha varit bättre. Jag gick som i ett lyckorus hela graviditeten, från plusset till The Sweet End;) Jag var verkligen jättelycklig och mådde otroligt bra.
*Gnällde/klagade du?  Nej inte alls säger N - min man.
*Vad trodde du det var för kön? Pojke
*Visste du vad det var för kön? Ja efter rutinultraljudet var vi ganska säkra eftersom att barnmorskan trodde det var en flicka. Men vi vågade inte tro på det till 100%.
*Hur låg ditt SF mått? Exakt på kurvan hela tiden.
*Var du rädd för något? Att hon inte skulle må bra.
*Hur ville du att din förlossning skulle se ut?  Att jag skulle göra det mesta av jobbet hemma, åka in och bara göra grovjobbet....

Förlossningen 
*När började din förlossning? Ja det beror på hur man räknar?  Men vi åkte in till förlossningen måndag den 3/11.
*Hur började den? På måndagen åkte vi in pga regelbundna, onda förvärkar. Blev då ombedd att stanna. Den aktiva fasen kom inte igång förrän på onsdag omkring klockan 18 då de tog hinnorna så vattnet gick.

*När åkte du/ni in till förlossningen? Måndag den 3/11 på kvällen.
*Varför? Regelbundna förvärkar
*Vem/vilka åkte du in med? Min man N.
*Fick du/ni åka hem igen?  Nej vi blev inskrivna direkt.
*Vilket sjukhus skedde förlossningen på? Uppsala Akademiska
*Hur mycket var du öppen när ni kom in? 3 centimeter tror jag
*Vad hände under tiden du/ni låg inne på förlossningen? Oj det var så många dagar men jag tar det lite kortfattat från början - måndag kväll. Då fick jag en sovdos och vi blev inskrivna på förlossningsavdelningen och fick ett eget rum. Trots sovdosen så kunde jag inte sova någonting alls under natten och fick dessutom obehagliga hjärtklappningar av Bricanylen. Skickades ut på långpromenad Uppsala runt med Tensapparat. Fortfarande onda värkar men inte tillräckligt starka så det gick inte framåt. Fick inte min vilja igenom med igångsättning. Tänkte att jag väntar till skiftbytet. Tog ett bad men svettades bara och tyckte att det var obehagligt. Så kom skiftbytet och min önskan om igångsättning fick gehör. Snabba ryck, fick träffa narkosläkaren eftersom att jag visat tecken på att vara allergisk mot bedövning. Han beslutar sig för att så är inte fallet och vi bokar tid för honom att sätta EDA klockan 20:00. Jag äter så mycket jag kan få i mig och sedan är det dags. Klockan 18:00 tar barnmorskan hinnorna och vattnet går. Iochmed vattenavgången får jag kraftiga värkar omedelbart. Beslutar att ringa efter narkosläkaren direkt. Jag gråter mig igenom ditsättningen av EDAn men befrielsen från värkarna när EDAn är satt är obeskrivlig. Jävlar vad skönt det var rent ut sagt. Jag känner inte alls av värkarna någonting under öppningsfasen. När jag är öppen 8 cm så får jag en febertopp och vi är tvungna att avstanna det hela. Jag får Panodil för att sätta ner febern och lyckas till och med somna ett tag.

Skiftbyte igen, klockan är nu omkring sju på morgonen och jag är helt slut. In kommer ett nytt team och det var nog räddningen. En superhärlig barnmorska i min ålder med massa energi och engagemang. Hon drog upp persienner och lyckades få mig på alerten och jag fick viljan tillbaka. Omkring 09:15 startade krystvärkarna. Det gick bra fram tills det att mina värkar tog helt slut pang bom. Värkarna var väldigt svaga och läkare tillkallades. Dom beslutade att hon skulle komma tillbaka om en liten stund och hjälpa till med sugklocka. Det var nog ett dåligt beslut kan man tycka i efterhand därför att sedan tog mina värkar helt slut. Och man kan ju inte dra med sugklocka utan värkar heller. Så vi väntade på den sista värken i en KVART - en KVART!!!! Lijas hjärtfrekvens dalade och helt plötsligt var hela rummet fullt med personal samt akutteam. Dom pumpade i mig värkstimulernade och tryckte så mycket dom förmådde på min mage. Jag tordde jag skulle dö. Ändå gick den där kvarten otroligt fort. Till slut så fick jag en pyttepyttesvag värk och med sugklocka så drogs hon ut. Allt som allt tog krystarbetet bara en halvtimme men den sista kvarten var hemsk.

Lija var väldigt medtagen efter det att hon satt fast och iochmed sugklockan så pressades inte allt vatten ut ur lungorna som det normalt sett gör så läkare och N fick kuta iväg med henne och de gjorde återupplivningsförsök. Sög ur vatten med mera. Hon fick alltså inte komma upp på mitt bröst direkt. Mitt i allt så förlorade jag massor av blod och återigen tillkallades ett helt fotbollslag med läkare och personal. Hade och välja på att vara kvar i förlossningssalen med Lija som kommit tillbaka och bli sydd utan bedövning eller åka iväg till operation. Jag valde att vara kvar med Lija som jag knappt fått se och hoppas på att EDAn fortfarande satt i och förlita mig på lustgasen. Jag fick henne på bröstet medans dom sydde men Lija blev sämre igen och fick åka iväg till Neonatal med N och läkare i ilfart. Där kopplades hon till massa apparater och fick ligga där det första dygnet till dess att läget stabiliserades. Jag låg och grät för mig själv och längtade efter Lija och N där jag låg helt ensam, slut och lycklig i förlossningssalen. Efter cirka tre timmar kom min favvobarnmorska och skjutasde upp mig till dom och lyckan var total. Jag har säkert missat massor nu men jag ska skriva en mer utförlig berättelse sedan men detta var i grova drag hur det gick till.

*Vilka/vilken var med under förlossningen? Min man N. Barnmorska samt läkarpraktikant som jag samtyckte till. Hon stannade dessutom kvar på sin fritid eftersom att det tog så lång tid och hon ville inte missa slutet när hon vart med så länge.
*Tog du nått smärtstillande? Ja EDA, Tens, lustgas.
*Vad tyckte du var jobbigast?  Tiden efteråt utan tvekan. Ett tag visste jag ju inte ens om Lija levde.
*Var du rädd för något? Ja att Lija inte mådde bra och att dom skulle bli tvugna att vidta åtgärder då sista värken inte infann sig.
*Hur lång tid tog det? Totalt 38 timmar, som jag gladeligen skulle göra om faktiskt.

*Hur ser du på förlossningen idag? Jag kan ännu inte prata om den utan att få tårar i ögonen och gråten i halsen.

Barnet

*Vad blev det för kön? Flicka
*Hur mycket vägde barnet? 4090 gram
*Hur lång var barnet? 53 cm
*Vad var huvudomfånget? 36,5 cm
*Hur mådde barnet?  Läs ovan

Softar på BB.