Skakig förmiddag



       
Den sista bilden är så rolig, skallran hon har i handen är absoluta favoriten. Hon tappar den typ aldrig utan hon kan hållai den flera timmar i sträck.

Nu har småbrorsorna åkt hem och återigen är det bara jag och Lija hemma i hemmets lugna vrå. Det har verkligen varit trevligt att ha dom här och Lija diggar dom och tycker att det är så spännande med andra människor än mamma och pappa hemma hos henne.

Det hände en otäck sak här på förmiddagen också. Jag satt och matade Lija med blomkål- och potatispurè då hon helt plötsligt sätter den i fel strupe! Jag ser hur hon får svårt att andas och blir helt borta och alldeles röd i ansiktet!!!!! PANIK - hon får ingen luft! På ren instinkt sliter jag upp henne ur stolen, hänger henne upp och ner och maten rinner ut. På dom fjuttiga sekunderna från tanke till handling hinner jag tänka att jag kan ju inte göra en Heimlich manöver på en sådan liten krabat utan det måste vara så här man gör?
Jag hann få dödsångest också, hann tänka att nu dör hon. Det var så sjukt otäckt att jag skakar bara jag tänker på det nu i efterhand, men ack så lätt hänt. Egentligen ville jag inte skriva om det för det är så hemskt men det kanske kan hjälpa någon.
 Direkt efter att Lija fått loss maten så var hon precis som vanligt igen men jag var så skärrad så hon blev nog lite rädd och tagen av situationen. Jag rensade munnen på henne med ett finger efteråt men där fanns inget så hon satte helt enkelt i fel strupe. Otäckt som fasiken och jag är fortfarande skakis och tagen av det, Lija sover gott men jag springer där och tittar och känner på henne stup i kvarten. Nu ska jag med försöka varva ner lite medans hon vilar och ta mig någon lunch. Älskade Lija sätt ALDRIG mer i halsen och gör mamma så här rädd.



Kört fast i skåpet. Men hon tar sig framåt nu med sin gocart. På några minuter hade hon flyttat sig från vardagsrummet bort till mig i köket, drygt fem meter. Det är ju snigelfart men hon förstår hur man gör. Hon tar tag med fötterna och får ju dessutom jättebra grepp med sina Bobuxtofflor.





I pappa N:s knä igår kväll. Med "nunen" ( snuttetrasan ) i knäet och fisken i munnen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0