Livet med Lija

       

Åh vad skönt med fredag och helg. Nästa vecka är dessutom en kort vecka med mycket ledigt tillsammans alla tre. Nu på morgonen har vi varit och träffat Maritha och Emilila, jag passade Emilia medans Maritha var hos tandläkaren. Det gick så bra så, tjejerna leker fint tillsammans så det var inga problem. Det är bra att man kan hjälpas åt.

Vi skulle ha åkt med Maritha till Kvarnkojan där Öppna förskolan grillar varje fredag men när jag kom hem och hade matat Lija så kom jag på att bilstolen står i bilen och jag har ingen nyckel, så typiskt! Jaja, det får bli nästa fredag istället.

Lija sover sin nap, det hade jag också behövt göra känner jag men jag passade på att käka lunch istället då jag inte hann med frukost imorse. Hade inte gått så bra att vila vrålhungrig, får hoppas att hon tar en liten lur på eftermiddagen också.

En ny händelse ska läggas på minnet också, ett litet framsteg. Igår kväll reste sig Lija upp från sittande till stående i soffan, för egen maskin! Vår stora tjej! Hon tog hjälp av ryggstödet. Hon är så stark nu, men balansen fanns inte riktigt där ännu så hon trillade direkt. Men hon verkar förstå vad det handlar om. Jag har aldrig trott att hon kommer att krypa heller, hon är så stor och stadig istället. Det blir nog tungt att krypa. Jag tror aldrig att jag kröp heller, istället så gick jag redan vid tio månaders ålder. Det ska ju vara genetiskt så vi får väl se. Jag måste komma ihåg att fråga Lijas farmor och farfar hur det var med pappa N.





   



Emilia ser cool ut, hon vet inte att det är en attack på väg ifrån Lija...



Nu ska du få din rackare....



Jag ville bara kramas ju...