Livet med Lija

Igår kom foglossningen som en blixt från klar himmel. Jag har haft lite känningar men jag visste inte vad det var eftersom jag inte har haft det innan. Jag trodde först att det bara var en liten sträckning otymplig och tung som man är.

Men nu är jag fullt medveten om att det är foglossning. Alla som har haft eller har det vet hur j***a ont det gör. Det strålar ner i hela benet och "glappar" när jag går. Igår kväll kunde jag inte ens stödja på höger ben.

Det är något bättre idag men det är nog för att jag tänker mig för hur jag rör mig.
Nu hoppas jag att det inte blir värre den sista tiden utan att det bara gör "lagom" ont.

Vi har varit på öppna förskolan både igår och idag. Lija var lite modigare idag eftersom det var mindre barn än vanligt där. Om det är mycket barn där så brukar hon sitta hos mig till dess att det har lugnat ner sig lite efter sångstunden och då ger hon sig iväg.

Jag läste förresten igår att det inte alls måste vara så att sådana barn är blyga utan de är bara mer eftertänksamma, de vill skapa sig en uppfattning av vad som händer och sker. Små tänkare helt enkelt och det stämmer bra in på vår lilla tjej.

Hon tar det mesta med ro, gillar att pyssla, sitta och läsa och lägga pussel. Hon är en lugn modell av barn helt enkelt. Hon är alltid försiktig och kastar sig inte utför rutschkanan till exempel. Därmed inte sagt att hon inte klättrar och testar grejer för det gör hon minsann. Men hon tänker till när hon ska ner eller ta sig vidare.





Vart är Lija?