Delad vardag, delad lycka, delad glädje - magiskt!
Finaste Will som definitivt blir blåögd. Både N och jag har blå ögon men min helbror och min far hade riktigt bruna ögon så det hade ju kunnat slå igenom.
Fullt ös och fullt upp hela dagarna, men det är bara angenämt. Jag njuter så av att ha möjligtheten av att ha Lija hemma. Will har gjort det möjligt och tillsammans har vi det underbart. Det är så rolig ålder Lija är inne i nu och jag skulle inte vilja missa en sekund av hennes utveckling nu.
Nej, förvaring på dagis hinner vi med ändå, för jag tror inte att Lija har ett behov av dagis ännu, det blir nog mer som förvaring nu när hon är så här liten.
Vi gör roliga saker varenda dag plus att hon får vara med mig och vi träffar en massa andra barn hela veckorna.
Varför jag skriver om detta är för att jag har fått en hel del frågor om varför inte Lija går på dagis så jag förtydligar det även här.
Jag har skaffat barn för att jag vill umgås med dom, njuta av dom och uppfostra dom själv. Jag tyckte inte heller att det var aktuellt med en inskolning på dagis för Lija samtidigt som hon fick en lillebror OCH glutendiagnosen.
En liten parentes var det...
Annars är det bara bra med oss alla. I tisdags gjorde jag shoppingpremiär som tvåbarnsmamma i Stinsen. Höggravida Maritha var med och assisterade och det gick så bra. Lija gillar verkligen Maritha, inte så konstigt när hon träffade henne var dag i ett års tid i och för sig. Mer kläder till barnen följde med oss hem, Will växer så det knakar och är nu uppe i storlek 68, så det behövdes påfyllning.
Öppna förskolan har fått ett par besök och även lekparken. Två dagar på raken har jag lyckats få till en gemensam vila så vi har legat alla tre i stora sängen och gosat mitt på dagen, en på varje arm - kärlek!
Återkommer imorgon med lite fler inlägg, bland annat lite shopping.
Lija på snigeljakt i parken hemma vid oss. Hon har sin nya Nova Star hoodie på sig som jag inte hunnit att visa.
Det här är en typisk Lijamin!
Lycka för Lija kan vara att gå på upptäcktsfärd med pappa och lukta på buskarna.
Du är en klok kvinna!
Jag håller med dig. Det känns som om vi som har våra barn hemma blir kritiserade och ifrågasatta mer än dom som gör tvärt om. Men alla gör väl det som passar bäst för sina familjer. Som du säger det är en förmån att man sluppit börja jobba och får vara hemma med barnen.
Hej, har hittat hit från Maricas blogg nån gång för länge sen. Kikar in här iblan men är userl på att kommentera :-s
Vill bara säga att jag skulle göra precis som dig om vi hade fått ett till barn som ni. Min Ella är ungefär lika gammal som eran Lilja och jag liider av att inte tillbringa varende sekund med henne. Jag jobbar så lite jag kan och tror att så små barn har det bäst hemma med sin eller sina föräldrar!
Enligt mig har ni en drömtillvaro (även om vardagen inte alltid är en dans på rosor!!)
Ha det gott!!!
Hälsningar Sandra
Mycket klokt av dig tycker jag!!! Elvira började förskolan i början av mars i år (hon fyllde 3 den 27 mars). Jag vet inte hur många gånger jag har fått "fösvara" mitt/vårat val att inte låta henne börja på förskola när lillebror kom.... Jag har precis som du träffat andra barn i veckorna i form av Öppna förskolan o vänner med barn i samma ålder. Elvira har uppskattat otroligt mycket att få möjligheten att vara med hemma när Milton kom. Så även om vissa dagar känns jobbiga o svåra att få till så tror jag man tjänar mkt på det i längden. Det hade självklart varit skillnad om Elvira hade gått på förskolan innan Milton kom, men så var ju inte fallet. Så att hon började 15 tim/v nu vid 3-års ålder beror på att det är först nu (då) som jag kände att jag inte räckte till hemma för båda barnen. Så det känns väldigt bra att jag vet att hon får komma iväg 3 timmar o bara få uppleva roliga (o nyttiga) saker o utvecklas tillsammans med de andra barnen, samtidigt som jag har möjlighet att ge Milton den egentid även han behöver.
Nej, njuuut av tiden tillsammans den går så otroligt fort!!!
Kram
hej!! önskade verkligen att jag kunnat vara hemma med mitt första barn som du men med min graviditet som jag hade så kunde jag bara inte skaffa barn igen så fort....det blev för fort iaf nu, eftersom det inte gick så bra....
Nu e ju Wilmer så stor att han har skaffat sig vänner och har ett stort utbyte av förskolan..
men hade jag haft det annorlunda så hade han fått vara nhemma...fast han går ju bara 15 tim ivveckan och för det mesta inte ens det eftersom hans pappa e hemma i veckorna å då e WIlmer hemma med...går kanske 5 till 10 timmar i veckan å ibland inget alls....
tog inte åt mig, men som du säger måste du försvara att du e hemma med barnen å jag känner precis likadant att jag måste förvara varför jag har Wilmer på förskola nä jag e hemma...det e så olika vilka man pratar med...tycker iaf att du gjorde helt rätt med att ha lija hemma nu när du kunnat det...
jag hänger gärna på till lekparken nån dag när Wilmer e hemma, känns lite konstigt om jag bara har maya med mig som inte ens leker än...
Mormors finaste finaste Will...och finaste lilla Lija...Var du hemma hos kottarna så länge du bara kan...Pussar o Kramar från mormor.
