Livet med Lija

Blekrosa rosor och eukalyptus som fortfarande luktar alldeles ljuvligt här hemma. Det och två andra superduperfina presenter fick jag av min make på min 30årsdag i fredags.

Så har jag då gått över från 20 någonting till 30, men som N sa till mig i fredags så har jag härmed slutat fylla år och stannat precis där jag är som världens bästa mamma och världens vackraste fru. Sämre saker kan man få höra som höggravid valross;)

Fast i ärlighetens namn så känns det som om jag redan har fyllt 30 för längesen. På ett bra sätt.

Fem dagar kvar till Julafton, jag vill lova att Lija längtar och varje dag är det något nytt som ska upp på önskelistan, som mer snö till exempel!
Vi ligger verkligen i fas med allt inför jul, hela helgen har vi pysslat, grejat och myst här hemma. Granen är på plats med sitt ljusnät, klär den gör vi traditionsenligt dan före dan. Alla julklappar är klara till barnen, tror jag. Jag ska rulla köttbullar och slå in klapparna, det känns himla bra.

Barnen går på dagis denna vecka sedan är de jullediga ett bra tag. Idag kom den första snön här så Lija hade åkt madrass och stjärtlapp på dagis, succè såklart. På vägen hem gjorde vi snöänglar och snöbollar och tänk att nu var det faktiskt riktigt mysigt att snön kom. Även om det var sjukt jobbigt att dra vagn i snömodd med glappande fogar. Usch, jag minns så väl vintern innan Will kom hur jobbigt det var.

Men nu är det inte så långt kvar tills Lillasyster anländer. På onsdag ska vi till Akademiska och träffa överläkaren för ett bedömningssamtal. Jag hoppas (och ska bara ha) som sagt på ett snitt denna tredje gång. Inte av psykiska skäl alls utan med tanke på mina tidigare förlossningar som båda slutat med sugklocka. Så lite nervös är jag inför onsdagen, men som sagt, för mig/oss finns inga alternativ denna gång. Kanske får vi till och med ett datum...



Knubbe friserad och på plats i väntan på pynt.



Pepparkakshusbygge.



Så här hittar jag dom ofta, Lija läser för Will och lär honom allt hon kan och lite därtill....