Livet med Lija

Bästa buset nu för tiden är att tömma leksakskorgarna på leksaker, sätta sig i varsin och sen ska pappa svinga dom fram och tillbaka medans man ropar " Wooo Wooo Woo". De skrattar så de kiknar och vill aldrig sluta. Smarta jag har sagt redan från början att mamma kan inte de, mamma är inte så stark som pappa, så jag slipper. Jag får äran att städa i alla miljarder leksaker igen istället...

Mamma och Lijamys idag då vi själva var till öppna förskolan. Vi gjorde allt det vi inte kan göra när Will är med och det blev pyssel för hela slanten. Vi gjorde halsband och armband, bakade med lera och målade. En blandning av allt det bästa Lija vet med andra ord. Världens snällaste tjej som verkligen uppskattade egentid med mamma och min fulla uppmärksamhet. Lilla hjärtat. Så det blir dagens läxa till mig/oss - mer egentid med VARJE barn.

Nu är det läggdags för längesen, jag la mig faktiskt innan 22 igår och det var inte helt tokigt och har inte hänt på ett par år eller så...



Jag gillar bilden fastän den är suddig (fotade utan blixt och rörliga objekt är inte helt lätt att få bra då). Lija är omöjlig att fota, antingen blundar hon för blixten eller så kutar hon iväg.



Vilken lycka det är att se dom leka tillsammans, skratta tillsammans och samspela. De pratar och diskuterar saker och ting, Lija passar Will så att han inte "lammlar o slår vuve" ( ramlar och slår i huvudet). De saknar varandra när de är ifrån varandra, de glädjetjuter när de får syn på varandra om de inte sovit samma tid på dagen. Lija ska alltid kontrollera vart Will är om hon vaknar på natten eller om han inte är i närheten. Det är sådan otrolig kärlek dom emellan och jag är otroligt tacksam över att vi har kunnat ha Lija hemma och bygga upp deras samhörighet.